Inadequate beginning

17:40

Nej, 17:41

Det är lördag. En helt vanlig, alldeles alldaglig lördag i September. Det är den första höstmånaden om inte annat. Och om det inte hade varit så att höstmånaderna hade råkat infalla just precis innan vinterhalvåret (ja, halvåret, där har vi grundproblemet), skulle jag ha älskat den. Det är någonting med luften på hösten, skulle jag kunna säga och låta som en sann livsnjutare. Det är någonting med luften, säger jag. Men nej, nu kan jag mest bara inte. Jag känner ingenting annat än förakt gentemot mörkret. Det omfattande mörkret och den bitande kyla som vareviga år lyckas och lyckas allt för väl, med att frysa allt levande inom mig till is.

Självförakt och bittherhet. Jag sträcker på mig. Knakar nacken. Tre knak. Först ett högt, sen två mindre. Jag ryser till. Tar en tugga i äpplet som ligger på köksbordet framför mig. Mjöligt. Vilken besvikelse.

Det där med presentationer är inte riktigt mig grej. Inte det där med bloggar heller för den delen. Så. Jag ber dig/er/ingen ödmjukast om ursäkt redan i detta tidiga stadie. Jag ber om ursäkt för tomma ord, hemska formuleringar och patetiska meningsuppbyggnader redan innan de står skrivna.

Jag heter i alla fall Maria och är 19 år ung. Jag skrattar som långben, dricker nästan en liter kaffe om dagen, rodnar, har hemsk handstil, bor på södermalm, älskar elefanter ödmjukhet sovmorgnar och honom. Mest honom.